| |
|
Det goda kan det aldrig
bli för mycket av
Ofta får man höra...
...att
det kan bli för mycket av det goda. Den
klyschan upprepas i många olika sammanhang och de som uttalar den
menar ofta helt olika saker med den. Somliga tänker på att
små barn lätt kan stoppa i sig för mycket godis och att de
sedan får ont i sina små magar. Och även vi vuxna kan
någon gång göra bort oss i det avseendet. Därför
är det uppenbarligen sant att det ibland kan bli alldeles för
mycket gott om godis.
En annan sak som någon kanske tänker på när de
hör nämnda klyscha, är att man även kan få ont i
magen om man skrattar för hejdlöst. Det sägs visserligen att
ett gott skratt förlänger livet, men i mer sällsynta fall kan
det nog vara tvärtom. Så; ibland kan det alltså bli
för mycket både av det roliga och det mumsiga, trots att vi i
normalfallet betraktar både skoj och godis som något gott.
Det är uppenbart att det kan bli för mycket av det
mesta. Befinner man sig övergiven i en öken, så längtar
man inte efter mera sand och hamnar man med ett plask i havet så vill
man hellre komma fram till en sandstrand än att få ett glas
vatten. Likaså kan en bil vara bra att ha om man vill förflytta
sig från A till B, men i en trafikstockning finns det mer än nog
med bilar. Så det mesta som i någon mening kan vara gott, kan
också upphöra att vara det. Härmed uppstår
frågan om man överhuvudtaget någonstans kan hitta en ren
och oantastlig kärnpunkt i något av det som begreppet
Det goda står för? Och det kan man faktiskt.
Visst finns det något som det aldrig kan
bli för mycket av. Det finns tre sådana saker. Men för att
det skall vara helt och hållet sant att det inte kan bli för
mycket av dem, så måste det gälla för alla tre
samtidigt. De tre sakerna är liv, hälsa och lycka.
Visserligen kan man bli trött på livet om dess
innehåll är eländigt, men då är man ju inte
heller frisk och lycklig. En människa som är helt och hållet
frisk och lycklig kan inte samtidigt känna sig livstrött. På
så sätt kan det aldrig bli för mycket av Det goda.
Av dessa tre begrepp; liv, hälsa och
lycka, så är det livet som är det primära begreppet och
som därför ger upphov till de två övriga. För det
är ju självklart att endast levande varelser kan vara friska och
lyckliga. Och det är endast i denna totala bemärkelse
dvs. i avseende på liv + hälsa +
lycka tillsammans som det aldrig
någonsin kan bli för mycket av Det goda.
Nu ser vi plötsligt att begreppetr godhet har en
kärna som är absolut. Det beror på att människans liv
och de mänskliga livsvillkoren är synnerligen absoluta. Vidare
ser vi hur de övriga saker som vi kallar goda, är kontextuellt
härledda ur begreppets kärnbetydelse. Ett glas vatten kan
utgöra skillnaden mellan liv och död. Det kan också en
sandstrand göra. Några godisbitar för mycket i en
begränsad magsäck kan göra en människa olycklig, och i
värsta fall sjuk. Detta är exempel på Det godas
kontextuella (och kontextuellt-absoluta) karaktär.
[2]
Så
länge någonting gagnar liv, hälsa och lycka är det
absolut gott, men när samma sak eller företeelse missgynnar livet
och lyckan är det absolut inte gott.
Nu kanske läsaren undrar på om denna filosofiska
insikt kan vara till någon konkret nytta? Och det kan den på
många sätt. Vi kan t.ex. förhindra att några
mörkermän utifrån filosofen Friedrich Wilhelm Nietzsche
(1844-1900) återigen kan smyga in övermänniskoidealet i
vår kultur. Nietzsche påstod nämligen att det fanns
någonting bortom gott och ont. Han påstod alltså att det
fanns någonting som kunde stå över Det goda. Men nu
när vi vet vad begreppet Det goda faktiskt innebär,
så inser vi lätt att det inte kan finnas någonting av
värde att söka bortom liv, hälsa
och lycka. Varje enskild individs liv är
ett självändamål och Det goda existerar förvisso
i mer eller mindre grad inom var och en av oss
i våra själar och i våra
kroppar beroende på hur livsbejakande
vi tänker och beter oss.
[3]
[1] Detta är den första webbartikeln
som publicerades direkt på debattsidan.com, utan att först
vara en undersida till Filip Björners gamla hemsida under rubriken
"Debattsidan".
[2] En mer specifik
och tydlig filosofisk utläggning om begreppet "The Good" finns i
det sjunde kapitlet i
OPAR. Av Leonard Peikoff. Förlaget Dutton.
New York. December 1991. ISBN 0-525-93380-8.
[3] En tidigare variant av denna artikel skickade jag
som ett kolumnförslag till tidningen Metro i december 1998. Genom
åren har jag dock insett att ju bättre artiklar jag skriver,
ju mer sannolikt är det att de refuseras.
I framtiden tänker jag iallafall försöka skriva ännu
bättre artiklar, och flera av dem kommer att publiceras på denna
sida.
$ $ $
Här följer några läsarreaktioner:
18) "Star" 2000-12-06:
Funnes inte olycka så kunde man ej prata om lycka.
17) Per-Olof Samuelsson 2000-11-01:
Utilitarismen.
16) Per-Olof Samuelsson 2000-08-20 (till Cassel):
Som man sår får man skörda.
15) Victor Cassel 2000-07-27:
"...utilitarismen som begrepp är onödigt..."
14) Victor Cassel 2000-07-26:
"...en annan konstighet med utilitarismen..."
13) Victor Cassel 2000-07-25:
"...det bor faktiskt en utilitarist i oss alla..."
12) Filip Björner 2000-07-14:
Debattredigeringens etik.
11) Filip Björner 2000-07-14:
Livet som långsiktig måttstock m.m.
10) Filip Björner 2000-07-14:
Ytlig likhet?
9) Per-Olof Samuelsson 2000-07-13:
Svar till Victor Cassel.
8) Per-Olof Samuelsson 2000-07-13:
Kort svar till Cecilia Barrehag.
7) Filip Björner 2000-07-10 (till Cassel):
Lästips! Detta är ett långt
inlägg, som bl.a. innehåller en fokus på frågan
hur nära John Stuart Mill kom upptäckten av en absolut
värdemätare.
Människolivet är den yttersta etiska måttstocken.
6) Victor Cassel 2000-07-08:
"...definition av utilitarism?"
5) Cecilia Barrehag 2000-07-07:
Svar på Herr Samuelssons svar.
4) Per-Olof Samuelsson 2000-07-03 (till Barrehag):
"...så mycket tur finns helt enkelt inte!"
3) Per-Olof Samuelsson 2000-07-02 (till Barrehag):
Tur eller skicklighet?
2) Filip Björner 2000-06-30 (till Barrehag):
Tursamhet fordrar tankeansträngning.
1) Cecilia Barrehag 2000-04-14:
"Man kan få för mycket av 'tur'."
|
|
